Var helt inställd på att vår lilla älskling var borta men ville inte ringa och fråga, dels ville jag inte veta och dels trodde jag att mamma och Thomas behövde få sörja själva den första kvällen.
Ringde igår eftermiddag efter jag vaknat (jobba natt) och frågade vad mamma gjorde och då sa hon att hon varit hos veterinären och tagit bort kanylen varpå ja utbrister "LEVER HAN?"
Och ja, den lille vackra snutten levde..... glädje!
Det var som ett litet mirakel. De hade bestämt att de skulle ta bort honom, hade sagt adjö och förberett sig. En kvart innan de skulle åka reser sig Rex och går ut och börjar spela boll, skuttar och är skitglad. Det var som att han visste vad som skulle hända men att han ville säga "Vänta lite, jag vill inte bort än". De åkte ändå in och pratade med veterinären som sa att de inte behövde ta bort honom än, det är inte djurplågeri eftersom han inte lider. Så de åkte till Lindö och hade en helt underbar dag tillsammans. Rex sprang och jaga fåglar, sprang på bryggorna, gungade och åt glass. På kvällen hade mamma kokat kyckling åt honom men den spotta han ut- han skulle väl för fan inte ha någon kokt äcklig kyckling utan Thomas GRILLADE kyckling så den tryckte han i sig utan problem.
Madde tog studenten i torsdags och Thomas körde henne runt i caben men han orka inte gå på tillställningen så Maddes mamma Marie plockade ihop lite smått och gott från buffén i en låda. Hemma var inte Rex sen att ta för sig så han mumsade upp all den grillade fläskfilén. Men när mamma grillade benfri kotlett åt honom fnös han bara åt det, jäkla skitmat, inte var det fint nog åt honom. Bortskämd vovve kan tänkas men jag håller med honom, varför ska han behöva äta något annat än gourmet-mat sina sista dagar i livet? Han ska få njuta av varje sekund av det lilla han har kvar.
Igår hade han dock inte varit så pigg och vägrade äta någonting men efter vatten med druvsocker var han pigg och glad igen. Jag kände att jag vara var tvungen att få träffa honom igen så vi åkte ut till Blacka. Chinchillan Majsan var ute och sprang så Rex låg helt fascinerad och tittade på henne. Rex ÄLSKAR Majsan och är inne hos henne hela tiden när de är hemma så Thomas brukar säga till Rex "Vad ska vi göra med dig den dagen Majsan försvinner". Och så är det Rex som försvinner först, så orättvist och oväntat. Majsan är ju ändå 20 år gammal.
Rex älskar att öppna paket så vi hade med oss ett till honom och innehållet var ett paket grillad rostbiff och det var så fantastiskt så han åt till mamma fick säga stopp. Han skulle ju få en stor rostbiff till middag så han kunde ju inte äta sig proppmätt på det vi hade med oss.
Fick chansen att spela lite boll med honom en sista gång också och han var precis som vanligt, lite tröttare kanske. Men det var så kul att se honom ha roligt. Nu kan vi bara hoppas att han får gå försvinna hemma, i sängen hos Thomas och mamma och slippa veterinären. Få somna in i sömnen hos sin familj och drömma sig bort. Men ser de att han lider minsta lilla så åker de till veterinären direkt. Jag kan inte säga hur glad jag är för att de har fått ett par dagar till med varandra, att det inte tog slut efter den där kvällen. Vi vet att han snart är borta, men det här lilla miraklet behövdes. Ett par timmar till med vår vackra älskling
Jag blev helt tårögd när jag läste, av lycka givetvis! Gud så mysigt, hoppas ni får många dagar till ihop, för det förtjänar ni. Han är allt en mirakelhund och han tänker nog inte släppa er än =)
SvaraRadera