Hur dum man får va

Jag har känt av min pollenallergi rätt mycket sista veckan så käkat små roliga piller. Men så i fredags tog de slut. Men min kära gubbe hade varit på apoteket och köpt allergipiller åt sig själv så jag snodde en karta av honom så länge.
Så i morse tog jag ett piller ur kartan som låg på byrån, en tvåfärgad liten kapsel. Men det hjälpte liksom inte, kände att jag var lika snorig och jävlig som innan, men tänkte inte mycket på det.

Sen när jag höll på i köket såg jag en pillerkarta med VITA tabletter i som låg på bänken. Tänkte "va fan, så där såg ju inte tabletten jag tog ut". Läste på förpackningen i köket "Loratadin-vid behandling av allergi". Så gick jag ut till hallen och läste på baksidan av arket "Loperamid". Det lät ju väldigt lika men ja fatta inte riktigt va jag hade tagit så börja rota igenom alla förpackningar i skåpet och fann förpackningen till den medicin jag tagit:
"Loperamid-vid tillfällig akut diarré"

Jag har ju för fan ingen diarré-långt ifrån. Går nog snarare åt det andra hållet!
Kommer nog bli förbannat skoj att skita ikväll. Hemorojdsalva nästa då!
Hur jävla dum får man va?

Dumma mig

Jobba natten onsdag-torsdag och så gick man upp "tidigt" för att vända tillbaka dygnet.. Så har varit sur och grinig hela dagen bara för det. Och likt förbannat sitter jag här, kvart i tre mitt i natten och är klarvaken. Det var så jag INTE skulle ja det!

Idag fick jag ÄNTLIGEN tillbaka mitt provsvar som jag tog 4:e maj(!) och som man skulle få efter 10 arbetsdagar. Här körde vi på ungefär sådär 47 arbetsdagar men det kanske är mycket längre dagar i Skärblacka än i stan? Förutom Levaxinprovet nämnde hon inte ett ljud om alla andra tester jag gjorde. Men visst-pumpa ut allt blod jag har i 25 rör och håll 24 resultatet hemliga för mig. Och så undrar folk varför jag hatar sjukvården?

Hur som helst, det enda jag fick veta är att min ämnesomsättning låg åt helvetes för lågt så nu måste jag återkomma om en månad för att ta nya prover. (Ha! Precis som mamma och jag sa hela tiden, kan börja vårda mig själv hädan efter). Frågan är ju bara NÄR jag ska ta provet då? Om 10 dagar i Skärblacka är 47 i stan blir ju det 141. Räknat i Skärblackatid borde jag alltså ta ett nytt prov i början på november.

Är förbannad idag! Jävla krångel med precis allt! Eftersom någon bestämt att tjänsten som ambulerande natt helt plötsligt ska delas på 3 personer verkar sköterskorna på Vickelby surat till över att det plötsligt ska bli 3 olika delegeringar också så jag kan enbart få en delegering där i sommar om jag kommer till den stora delegeringsgruppen klockan 13.00 nästa torsdag.
Det innebär för mig, som då jobbat två nätter på Halle, att jag ska åka hem till stan, lägga mig vid 8, gå upp vid 11.30, åka ut till Skärblacka, åka hem igen, lägga mig igen, gå upp och sen åka ut till Skärblacka igen och jobba min sista natt. NEVER! Aldrig i helvetet att jag gör det! Jag frågade om jag inte kunde stanna kvar en liten stund på morgonen när jag slutat men det gick absolut inte för på Vickelby gav man enbart delegering i grupp och det var den enda tiden som gällde då.

Undrar hur många som skulle gå upp vid 2 på natten, efter de har jobbat 10 timmar och lagt sig 3 timmar tidigare, åka 2 mil för att prata i 10 minuter, åka hem 2 mil, lägga sig runt 4 och gå upp vid 7 för att åka och jobba? Knappast någon av dem! Halle och Distriktsköterskorna var jättebra och flexibla så de ska jag träffa samma dag med en kvart emellan, lite skillnad där!
Trivdes inte på Vickelby för fem öre så mig gör det ingenting om jag slipper skiten! Kan ligga hemma och dricka vin istället, gärna för mig!

Nu blev jag så förbannad igen så ska slå en stekpanna i skallen och hoppa i säng!
NightNight!

Heldag

Back again! Levande, lite smått alkoholpåverkad och inte mer skadad i skallen än vanligt.
Vilket underbar dag! Kom till Axet vid 12 och straxt efteråt bar det iväg till flygrestaurangen där vi åt dagens; stekt fisk med potatis och någon god örtsås. Suverän mat och världens bästa salladsbuffé! Därefter åkte vi till golfbanan som inte alls hette Sandby utan SKAMBY. Blev positivt överraskad av mina prestationer, jag träffade ju till och med bollen!
Helena och jag, som inte spelat tidigare, fick till många fina slag men för det mesta slog vi några fjuttiga meter varannan gång så det tog ju liiiite tid att gå runt då.
Vi var båda i diken och inne i skogen så var ju en naturnära upplevelse. Här letas det efter Helenas boll bland allt gräs;


När vi var klara med golfrundan var klockan över 17 och vi åkte mot Kuddby och tog en fördrink i solen hemma hos Börje. Därefter blev det färja över till Stegeborg där vi åt middag precis vid vattnet, kanonfin utsikt. Jag tog chevrétoast till förrätt, gös med skaldjurssås till huvudrätt och en irish coffee istället för dessert. Massa Mums! Massa skoj! Massa roligt folk! Jättekul dag helt enkelt.

När vi precis kommit till Skamby fick jag ett sms från mamma. "Rex finns kvar" stod det. Så han lever alltså fortfarande. Jag var hos henne i söndagskväll innan jobbet och då var hon helt förstörd och sa att de skulle ta bort honom på måndagen. Hon grät och var arg om vart annat och tyckte det var jobbigt att alla frågade hela tiden. Det var fruktansvärt att se henne så upprörd och man tog åt sig en hel del av det hon sa samtidigt som jag är helt klar med att hon har en kris just nu och att jag inte ska ta det personligt. Eftersom hon tycker att det är jobbigt med alla frågor så lät jag bli att ringa igår, utan sörjde själv här hemma.

Det där smset var på ett sätt glädjande, han finns ju faktiskt kvar hos oss. Men samtidigt var det väldigt jobbigt för nu vet man att det hemska inte skett ännu, det väntar fortfarande bakom nästa hörn. Allt blir så ångestladdat, jag har två gånger sörjt över att är borta och fått besked om att han lever. Man går och väntar på det oundvikliga med stor ångest. Samtidigt är jag överlycklig över varje dag han och mamma (och jag själv med för den delen) får tillsammans eftersom jag vet att den här chansen kommer aldrig igen... Det ges ju inga möjligheter att ta igen tid efteråt. Han kommer ju inte tillbaka! Och så länge veterinären säger att han inte lider förstår jag inte varför de inte kan få glädjas av varandras sällskap så länge de kan.

Men jag kan säga att jag blir ledsen på de som rycker på axlarna och menar att det bara är ett djur, det är ingenting att deppa över. Att man från början så väl vet att djuret en dag kommer att dö och att man därför ska vara förberedd på det. Saknar man ett djur så fine-skaffa ett nytt då! Om jag dör och mamma skaffar ett nytt barn så kommer ju aldrig det barnet att bli precis som mig, även om hon kommer älska sitt barn. En ny hund kommer aldrig bli Rex, det kommer aldrig kunna ersätta honom, även om det är en stor tröst som kan dämpa sorgen. Men låt för helvete människor få sörja sina djur bäst de vill!

Golfrunda

Idag ska jag göra nåt jag aldrig tidigare gjort: jag ska spela golf!
Inte minigolf nu utan riktig golf. Herregud hur ska detta gå?
Blev medbjuden av Axet på deras traditionella aktivitet tillsammans när
alla deklarationer och bokslut är klara. Vi ska äta lunch, åka och spela vid Sandby(hette det så???) och sen hörde jag det ryktas om att ska vi äta middag i Stegeborg. Så det kommer
bli en heldag och fint väder verkar det ju också bli. Skoj som faaan!
Hoppas allihopa är utrustade med hjälm och skyddsdräkt för det lär nog behövas när jag ska svinga klubban... ja garvar redan åt mig själv... Kanske är sista gången jag skriver, lyckas säkert svinga klubban i bakhuvudet på mig själv så jag dör på kuppen...
Håll er inne för guds skull, ingen går säker idag!

Kan du förstå två våra kinder

Dom torkar lika snabbt igen
Man rår ej för att tårar rinner När man har mist sin vän

Jag vill ha en egen måne som jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne Och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig

....Always in my mind

Sanna små ord

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den

Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen

Men det hjälper sällan de som har blitt våta

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker

Och tron är ofta den som ger oss styrka

Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv

När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut

Ser man allt med lite andra ögon

Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se

Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;

Säger du att du är min vän så är du kanske det

Lalalalaaaa

Gud vad uttråkad jag är! Finns inget att göra och ingen att prata med, såvida man
inte kan tyda snarkningar vill säga, då kan jag ha många långa samtal med snarkpelle i sovrummet. Skulle vare skönt att slänga sig vid TV-n men då kommer jag somna på två röda och det är alldeles för tidigt för mig att somna nu. Måste försöka vända på dygnet nu så att jag orkar jobba imorgon natt. Även om man är helt slut segar man sig igenom de där 10 timmarna, men det är på vägen hem som det blir problem. I fredagsmorse höll jag på att somna vid ratten, satt och nicka flera gånger och det gör jag fan inte om! Så trött brukar jag inte vara men berodde väl på att jag knappt sov natten före, jobba halvdag på ekonomibyrån fram till lunch och sen jobbade natten. Men snart ska jag ju bara jobba natt så får hoppas det går bättre då.

Idag har jag varit på Plantagen och köpt ytterligare några perenner och lite mer jord. Hittade amplar på Coop till halva priset så köpte 3 stycken samt en vinbärsbuske så ska fortsätta med mitt odlande. Letade över hela stan efter stora och långa krokar att borra fast i taket på balkongen som amplarna ska hänga på men förgäves. På Granngården tipsade de om Eneby Järn så där blir min sista chans, sen ger jag upp och försöker hitta på nån annan lösning.

Funderar på om jag ska leta upp nån bok eller så och gå och lägga mig och det kan ju inte vara SÅ svårt. Mitt hem består av 45% katthår och 40% kurslitteratur och resterande 15% är egentligen bara skräp det också. Kan ju alltid roa mig med bolagsrätt (som om inte det kommer få mig att somna lättare än TV:n då). Well well... sov gott, Gott Folk!

Gud hör bön?

Är inte troende alls men ibland kan man ju undra om det ändå finns någon där ute nånstans som hör önskningar och ser sorg och behov.

Var helt inställd på att vår lilla älskling var borta men ville inte ringa och fråga, dels ville jag inte veta och dels trodde jag att mamma och Thomas behövde få sörja själva den första kvällen.

Ringde igår eftermiddag efter jag vaknat (jobba natt) och frågade vad mamma gjorde och då sa hon att hon varit hos veterinären och tagit bort kanylen varpå ja utbrister "LEVER HAN?"

Och ja, den lille vackra snutten levde..... glädje!

Det var som ett litet mirakel. De hade bestämt att de skulle ta bort honom, hade sagt adjö och förberett sig. En kvart innan de skulle åka reser sig Rex och går ut och börjar spela boll, skuttar och är skitglad. Det var som att han visste vad som skulle hända men att han ville säga "Vänta lite, jag vill inte bort än". De åkte ändå in och pratade med veterinären som sa att de inte behövde ta bort honom än, det är inte djurplågeri eftersom han inte lider. Så de åkte till Lindö och hade en helt underbar dag tillsammans. Rex sprang och jaga fåglar, sprang på bryggorna, gungade och åt glass. På kvällen hade mamma kokat kyckling åt honom men den spotta han ut- han skulle väl för fan inte ha någon kokt äcklig kyckling utan Thomas GRILLADE kyckling så den tryckte han i sig utan problem.

Madde tog studenten i torsdags och Thomas körde henne runt i caben men han orka inte gå på tillställningen så Maddes mamma Marie plockade ihop lite smått och gott från buffén i en låda. Hemma var inte Rex sen att ta för sig så han mumsade upp all den grillade fläskfilén. Men när mamma grillade benfri kotlett åt honom fnös han bara åt det, jäkla skitmat, inte var det fint nog åt honom. Bortskämd vovve kan tänkas men jag håller med honom, varför ska han behöva äta något annat än gourmet-mat sina sista dagar i livet? Han ska få njuta av varje sekund av det lilla han har kvar.

Igår hade han dock inte varit så pigg och vägrade äta någonting men efter vatten med druvsocker var han pigg och glad igen. Jag kände att jag vara var tvungen att få träffa honom igen så vi åkte ut till Blacka. Chinchillan Majsan var ute och sprang så Rex låg helt fascinerad och tittade på henne. Rex ÄLSKAR Majsan och är inne hos henne hela tiden när de är hemma så Thomas brukar säga till Rex "Vad ska vi göra med dig den dagen Majsan försvinner". Och så är det Rex som försvinner först, så orättvist och oväntat. Majsan är ju ändå 20 år gammal.

Rex älskar att öppna paket så vi hade med oss ett till honom och innehållet var ett paket grillad rostbiff och det var så fantastiskt så han åt till mamma fick säga stopp. Han skulle ju få en stor rostbiff till middag så han kunde ju inte äta sig proppmätt på det vi hade med oss.

Fick chansen att spela lite boll med honom en sista gång också och han var precis som vanligt, lite tröttare kanske. Men det var så kul att se honom ha roligt. Nu kan vi bara hoppas att han får gå försvinna hemma, i sängen hos Thomas och mamma och slippa veterinären. Få somna in i sömnen hos sin familj och drömma sig bort. Men ser de att han lider minsta lilla så åker de till veterinären direkt. Jag kan inte säga hur glad jag är för att de har fått ett par dagar till med varandra, att det inte tog slut efter den där kvällen. Vi vet att han snart är borta, men det här lilla miraklet behövdes. Ett par timmar till med vår vackra älskling

Stanna tiden

Har ingen aning om vad som händer. Lever han eller är han död?
Jag vill veta men ändå inte. Om jag inte vet så finns det fortfarande hopp, då kanske
det där miraklet inträffade och allt är frid och fröjd? Vilken barnunge jag är, sånt händer
bara i sagor, klart jag vet att vår älskade kille är döende. Jag VET att hela levern är full av cancer och att magen är full av blod. Jag VET att han och jag aldrig kommer att leka mer, att han aldrig mer kommer beskydda mina små kissar eller stolt kommer visa Majsan varenda gång jag kommer hem, även fast Majsan kom till oss långt innan Rex och jag har sett henne en miljon gånger.

Så många gånger Micke och jag pratat om den här dagen och sagt "Vad ska vi göra med mamma den dagen han försvinner". Nu är den dagen här och vi har fortfarande inget svar, det enda vi ser är en knäckt, blek kvinna med insjunkna kinder som säkerligen gått ner lika många kilo som sin sjuka älskling. Hon gråter, Micke gråter, jag gråter.... alla gråter, men vad hjälper det?
Han är fortfarande sjuk, fortfarande döende och det finns inget annat att göra än att få slut på hans lidande. Om han ändå kunde bete sig sjuk, då hade det varit lättare. Mamma bröt ihop och grät "Hur kan jag ta bort en hund som leker, viftar på svansen och vill att vi ska åka hem?" De hade spelat boll, kastat pinne och ätit kyckling och han hade varit precis som vanligt och sen säger någon att vi måste ge honom en spruta så att han försvinner, för gott! Det går inte, vi kan inte!

Att det skulle gå över för att det "bara" är en hund förstår inte jag hur man kan resonera. Det är en livskamrat som vilken människa som helst med skillnad att han aldrig skriker åt dig, sårar dig eller blir besviken på dig. Han är så himla mycket med underbar än många människor jag träffat och jag tänker grina hur mycket jag vill..... och det är precis det jag gör.... Gud vad jag kommer sakna honom

Så låt aldrig det där samtalet eller sms:et komma, stanna tiden och låt aldrig det hemska ske. Jag vill inte veta, jag vill bara se den där fantastiska killen framför mig när han springer emot mig, glad och skuttande, med en alldeles för stor pinne i munnen. Det är den bilden jag vill se av honom, om och om igen. Säg inte till mig att han är borta. Man lider inte av det man inte vet!

Lilla Rex

Lilla söta älskade Rex! Vad ska vi ta oss till utan dig? Trodde inte det
var sant när mamma ringde idag och berättade. Jag kan inte acceptera det, du är för
underbar för att försvinna från den här världen.
Och mamma.... min lilla mamma! Jag har aldrig sett henne så ledsen, så förtvivlad, så knäckt!
För henne är du allt! Du är hennes bästa vän, hennes största kärlek, hennes lilla guldklimp.
Hur ska jag kunna trösta henne när du inte längre finns?
Det gjorde så ont att ta farväl av dig idag, krama det lilla som finns kvar av dig och veta att det är den allra sista gången som jag får göra det, snart är du borta. Snart finns du inte mer.
Jag kan inte acceptera det, ska be alla världens böner för att ett mirakel ska ske. Att någon ska säga "Det är inte Rex som är sjuk, vi tog fel". Önskar så innerligt att morgondagen aldrig ska komma, att det ska vara onsdag för alltid så att du och mamma får ha er sista kväll tillsammans för evigt. Lilla, lilla Rex......

Helga

Helgen var ...mixad! Kom från Axet vid 18, stressa hem och duscha. Cykla till Niclas där det var födelsedagsfest/inflyttningsfest. Föräldrar, syskon, kusiner och massa annat folk och massa dricka. Lördagen spenderades lite halvt bakis på en gräsmatta vid färgargården där vi låg och solade. På kvällen bar det av till pappa där vi kom på att vi skulle grilla tillsammans. Söndagen tillbringades på badstranden där årets första dopp togs, blev ju innan juni i alla fall, om bara på en dag=) Blev en sväng på stan också för att köpa present till bror.
Idag firades då Micke, först med fika hemma hos honom med familjen och sedan när mamma och Thomas åkt fick vi en impulsidé så vi gick ut och åt, Micke verka helnöjd.

För övrigt idag har jag bokat besiktningstid, pratat med Vårdcentralen som struntat i att skicka provsvaret som jag gått och väntat på i år och dar. Har även suttit och bråkat med Tele2 i en timma och som vanligt skicka de runt en kors och tvärs, ingen visste något och när man slutligen kom till huvudkontoret och förklarat ärrenden sa de utan att jag hann protestera "jag kopplar dig till kundtjänst" så då var man tillbaka på ruta 1 IGEN och nästa person man pratar med säger " har du pratat med huvudkontoret". Trodde ja skulle explodera! Precis som alla tidigare gånger sa de att de fortfarande inte kunde hitta min inbetalning och att jag skulle återkomma om ett par dagar. Blev förbannad och sa att jag inte tänker ta det här längre, jag har betalt och de har fått kvitto på betalningen men bråkar lika fan. Sa att det var lika bra att kontakta advokaten i familjen men då tyckte hon att jag HOTADE henne, man bara WHAT?
Ska jag finna mig i att få betalningsanmärkningar på en faktura som de har kvitto på att jag har betalt? Skulle inte tro så!

Medan jag bråkade med Tele2 hade duktiga Simba lyckats bryta sig in i vardagsrummet och metat i fiskskålen så det var vatten precis ÖVERALLT och växten låg och droppade på bänken.
SKITKUL!
Haft en enormt irriterande dag! Men nu är det Heidi-dax innan sängen väntar. So long!