Säg aldrig hej...

Något jag lärt mig under det här året är att aldrig nånsin slappna av och tro att saker och ting löser sig. Så fort skiten lugnat sig och man gått vidare, tagit itu med problemen, lärt sig leva med saker och ting och börjat se ljuset- DÅ smäller det! Gång på gång, igen och igen. Kraften börjar sina, allt hopp är som bortblåst. Kan inte någon väcka mig och säga att allt bara varit en lång, vidrig dröm? Allt jag önskar är lugn och ro, att få vila ut. Snälla snälla snälla.... jag är så trött

"Säg aldrig hej förrän du kommit över bäcken."